Utställning: Open for projection. My best fitting garment

Name: Utställning: Open for projection. My best fitting garment
Start: 2026-01-10T14:00:00+01:00
Location: Stadsbiblioteket Linköping

Schedule

Sat, 10 Jan, 2026 at 02:00 pm

UTC+01:00

Location

Stadsbiblioteket Linköping | Linköping, OG

Utställning: „Open for projection. My best fitting garment"
10.01. - 07.03.2026
Vernisage 10.01.26, kl 11- 16
www.siriberlin.de
Utställning av 25 kolteckningar ur Siri Berlins serie „Stor Inklings“
(Det finns (minst) två perspektiv på denna utställning.)
Vad jag ser i teckningarna:
Jag brukar säga att när jag tecknar en människokropp från livet blir jag förälskad i everyBody. Det betyder att den koncentrerade undersökningen av linjerna och formerna framför mig – liksom den atmosfär, inspiration och personlighet jag får genom modellens närvaro – ger mig en känsla av spänning och glädje.
Varje teckning beskriver en unik värld. En värld skapad av linjer, ord och en slutlig figurteckning – och med musiken som inspirationsverktyg.
Jag ser kopplingen mellan modell och konstnär som den viktigaste delen av mitt konstnärliga skapande.
Medan jag tar in information om modellen under sessionen – om vem de är, vad de kanske tänker, hur de känner sig just nu – känner jag mig också speglad. Allt jag tar emot, och allt jag lägger ner på papper, kan vara verkligt eller en projektion av mig själv. Att speglas kan vara ett mycket sårbart tillstånd, särskilt när ”spegeln” är naken.
Nu, som den medvetet eller omedvetet speglade personen (och som betraktare – besökare av denna utställning), har du möjlighet att se denna sårbarhet som något värdefullt. Något du kan öppna dig för. Något som kan visa dig något om dig själv och har kraften att läka. Något som öppnar dig för alla gåvor du kan ta emot.
Eller så kan det få dig att dölja din sårbarhet, trycka ner den, försöka att inte känna den – för att skydda det som riskerar att bli synligt om någon tittar för nära.
Min förväntan på betraktarens perspektiv:
När jag skapade denna utställning, baserad på min serie “Stor Inklings”, tänkte jag på mina erfarenheter här i Linköping – med människor som reagerat på mina krokiteckningar. Mer specifikt, på hur människor reagerat på mina nakenstudier, mina konstnärliga skildringar av nakna människor.
- När någon besöker min ateljé händer det ibland att människor sänker blicken och fokuserar på något annat än mina teckningar och målningar.
- Ibland tar någon ett visitkort under en utställning, upptäcker att det finns en nakenbild på baksidan – och lägger sedan tillbaka det på bordet.
- Det finns människor som vill stå modell, men bara för kvinnor, eller endast om teckningarna inte publiceras på sociala medier. Jag hör också berättelser om partners som inte tillåter dem att tecknas helt nakna.
Nakenhet är fortfarande tabu. Sexualiserat. Detta väcker min nyfikenhet – både som konstnär och som sexterapeut.
Vad ligger bakom min (och din) individuella syn – och vår kollektiva syn som samhälle?
Välkomna till utställningen!