Whitney Rose (CAN/US) | Pustervik, Gothenburg

WHITNEY ROSE (CAN/US)
28/9 Pustervik kl 19:00
Dj's The Woody Crew
Countrysångerskan Whitney Rose har sedan länge stulit hjärtat på sin hemstad Austin i Texas där hon tillsammans med sitt utsökta band lirar regelbundet på legendariska rock’n’roll-country-garage-rockabilly klubben Continental Club och på hippa honkytonkbaren White Horse.
En vintage-country-traditionalist med ett bultande honkytonkhjärta utanpå kragen till sina utsökta thrift-store-countryfynd som blivit något av en stilikon längs de medvetna kvarteren runt South Congress och Lamar.
Genombrottet kom redan med hyllade debuten ”Heartbreaker of the Year” vilken följdes upp av EP:n ”South Texas Suite” inspelad i honkytonkhjälten Dale Watson’s studio. Med namn som pianisten Earl Poole Ball (Gram Parsons, Buck Owens, Johnny Cash), telecaster-slingern Redd Volkaert (Merle Haggard) och basisten Kevin Smith (Willie Nelson) i kompet är det en storartad hyllning till sitt nya hem i Texas och hennes kärlek till countryns traditioner.
Uppföljaren ”Rule 62” visade upp en knivskarp sångerska som står med ena benet i Loretta Lynn och Patsy Cline’s honkytonk-boots, det andra benet i Nancy Sinatra’s stilrena 60-talscountrypop och med höfterna svängandes till Muscle Shoals klassiska sydstatssoul, allt snyggt och lyhört producerat av Raul Malo från The Mavericks som även låg bakom genombrottet.
Hennes nya EP ’The Tennessee Polaroids’ (släppt den 22 maj), samproducerades tillsammans med Chris Scruggs i den legendariska studion Creative Workshop i Nashville. Liksom en bunt Polaroidbilder fångar den ögonblick med omedelbar närvaro och stark känsla. EP innehåller tajta, livfulla låtar, ackompanjerade av några av Music Citys främsta musiker där hon fortsätter bygga vidare på sin imponerande bredd och fördjupning av countryns ädla arv, självklart integrerad med rock, pop och soul av klassiskt snitt.
”Den som har sett den Texas-stationerade kanadensaren på scen vet att det som mer än något annat särskiljer henne från flertalet kollegor är hur hon förenar vemodiga hjärtkrossarballader med rungande feminism-anthems, aldrig särskilt långt ifrån ett sväng med kapacitet att välta varenda guppande barstol över ända. Just svänget accentueras ytterligare på »Rule 62«, då och då med påtaglig soulkänsla. Stundom låter det klart mer Memphis än Nashville. Vidare är körinsatserna från Raul Malo rakt igenom ypperliga, lyssna bara på »You Don’t Scare Me«.Den artist som Whitney Rose allra främst bör liknas vid är nog Dwight Yoakam. I likhet med honom är hon en traditionalist som vågar tänka utanför boxen, någon som inte låter historieberättandet stå i vägen för betydelsen av dans, dans, dans, någon som inte tar sig på överdrivet stort allvar utan att för den skull någonsin tramsa till det.” – Sonic Magazine 8/10
“A sultry country classicist…” — The New York Times
“Gives bite and intelligence back to the genre.” — Rolling Stone