Herbert Blomstedt dirigerar Schubert

Uppfinningsrikt och gåtfullt i symfonierna nr 3 och 8 – ”den ofullbordade”.
Herbert Blomstedt är Sveriges internationellt mest erkända dirigent – någonsin. Bland orkestrarna han arbetat med finns Gewandhausorkestern i Leipzig, Berlinfilharmonikerna, Orchestre de Paris och inte minst San Francisco Symphony – där Blomstedt var chefdirigent i tio år. Blomstedt har också dirigerat Kungliga Filharmonikerna vid långt över 200 tillfällen och i samband med hans 90-årsdag 2017 namngav Konserthuset Stockholm sin stora dirigentloge efter honom.
När han nu åter gör ett kärt besök hos Kungliga Filharmonikerna står symfonier av Schubert på programmet. Blomstedt har uttryckt att Schuberts symfonier ständigt rör sig mellan sångbar enkelhet och djupaste allvar, där varje fras måste få andas och bära sin egen mening.
Det får vi prov på i tredje symfonin som Schubert skrev när ännu inte fyllt arton år. Trots det finns här redan den melodiska uppfinningsrikedom som skulle bli hans signum, men också en smittande vitalitet förankrad i den wienklassiska traditionen.
Åttonde symfonin, Den ofullbordade, är hans mest kända, men också den mest gåtfulla. Bara två satser fullbordades, men i dessa ryms ett vidsträckt musikaliskt universum. Från första satsens mörkt pulserande inledning till den andra satsens stilla, sångbara förtätning rör sig musiken mellan skugga och ljus med en intensitet som saknar motstycke.